Ett av medievärldens roligaste fenomen på senare tid är den aggressiva och pricksäkra kampanj som the Daily Show med Jon Stewart drivit mot de stora business-TV-kanalerna i USA och med udden särskilt riktad mot Jim Cramer och dennes show Mad Money där han argsint hissar och dissar olika aktier.
Komikern Jon Stewart gisslar varje kväll i sin show all inkompetens och all skenhelighet han och hans redaktion hittar i det amerikanska samhället. De har haft några saftiga år med Bush, det är betydligt kärvare med Obama. Så, i finanskrisens tid, riktar han nu sina vapen mot just bank- och finansvärlden – och mot dess stödgrupper. Till vilka han räknar businesskanalerna, särskilt CNBC och med Cramer som bull’s eye.
De sista veckorna har bjudit på en smaskig duell mellan Stewart och Cramer och i torsdags förra veckan var det dags för en sorts final när Stewart bjöd Cramer som gäst i sin show. Programmet sändes i Sverige i går kväll i kanal 9 och kan ses här http://tinyurl.com/aa59b5. Gå gärna också till sajtens startsida för en historik av hur Stewart omväxlande driver med och omväxlande frontalangriper Cramer.
Det är en intressant intervju på många sätt. Alla som är intresserade av retorik kan exempelvis njuta av Stewarts formuleringskonst. Ur ett klassikt PR-perspektiv ser vi hur Cramer gör det enda rätta – han kryper ihop, erkänner att han gjort fel på fel. Han gör en riktig kungspudel.
Så långt allt väl. Men vem vinner på denna uppmärksamhet? Stewart tar visserligen en skalp. Men CNBC och Mad Money får ofantligt mycket uppmärksamhet och intresset för Mad Money kommer sannolikt att växa nu när Cramer lovat ett mer kritiskt förhållningssätt. New York Times gör en intressant iakttagelse http://tinyurl.com/c3w326 i sin analys. Det spelar ingen roll, menar tidningens skribent, Alessandra Stanley, om TV-shower, med sitt blixtsnabba 24-timmarsperspektiv, får god eller dålig publicitet. Bara det driver upp tittarsiffrorna. Det är de som är hårdvalutan.
Och i det kortsiktiga perspektivet kan det nog stämma. All publicitet är bra publicitet. Men idag är det inte enbart teknikaliteter som går fel i finansvärlden. Moralen slinter betänkligt. Och vi som utgör allmänheten förstår moral på ett helt annat sätt än vi förstår derivat, optioner, hedgefonder, subprimelån och bonusar.
Att förhålla sig till samhällets känsla för moral och etik blir allt mer centralt för samtliga aktörer för alla som vill spela en roll och göra sin röst hörd. Företag, intresseorganisationer och myndigheter sitter där i samma båt.